2. Nu sade Herren till Josua: »Gör dig flintknivar och omskär israeliterna på nytt, en andra gång.«
3. Då gjorde Josua flintknivar och omskar israeliterna vid Förhudskullen.
4. Skälet till att Josua omskar dem var att allt folk av mankön som dragit ut ur Egypten, alla vapenföra män, hade dött på vägen genom öknen, när de drog ut ur Egypten.
5. Alla som drog ut var omskurna, men ingen av dem som fötts på vägen genom öknen, när de drog ut ur Egypten, hade blivit omskuren.
6. I fyrtio år hade israeliterna vandrat i öknen, tills alla vapenföra män som dragit ut ur Egypten var döda. De lyssnade inte till Herren, och därför svor Herren att inte låta dem se det land han med ed lovat deras fäder att ge oss, ett land som flödar av mjölk och honung.
7. Men sönerna, som Herren låtit komma i deras ställe, dem omskar nu Josua. De hade förhuden kvar eftersom man inte omskurit dem på vägen.
8. När alla var omskurna höll de sig stilla i lägret tills de hämtat sig.
9. Herren sade till Josua: »I dag har jag lyft av er vanäran från Egypten.« Därför fick platsen namnet Gilgal, och så heter den än i dag.
10. När nu israeliterna hade sitt läger i Gilgal firade de påsk i öknen vid Jeriko, på kvällen den fjortonde dagen i månaden.
11. Dagen efter påsk åt de av vad landet gav, osyrat bröd och rostat korn, just den dagen.
12. Och från den dag de åt av vad landet gav kom inte längre något manna. Israeliterna fick inget manna mer utan åt detta år av skörden i Kanaan.