23. »Gör er då av med de främmande gudar ni har hos er och håll er av hela ert hjärta till Herren, Israels Gud.«
24. Folket svarade honom: »Herren, vår Gud, vill vi tjäna, honom vill vi lyda.«
25. Den dagen slöt Josua ett förbund för folkets räkning och gav dem lag och rätt i Shekem.
26. Alltsammans skrev han ner i Guds lagbok. Sedan tog han en stor sten och reste den där, under terebinten i Herrens helgedom
27. och sade till hela folket: »Denna sten är ett vittne mot oss, ty den har hört allt som Herren har sagt oss. Den är ett vittne, så att ni inte förnekar er Gud.«
28. Sedan lät Josua folket gå, var och en till sitt område.
29. En tid därefter dog Herrens tjänare Josua, Nuns son, 110 år gammal.
30. Han begravdes på sitt eget område, i Timnat-Serach i Efraims bergsbygd, norr om berget Gaash.
31. Israel tjänade Herren så länge Josua levde och så länge de gamla som överlevde honom var i livet. De kände ju till hur mycket Herren hade gjort för Israel.
32. Josefs ben, som israeliterna fört med sig från Egypten, begravdes i Shekem, på det stycke mark som Jakob hade köpt av sönerna till Hamor, Shekems far, för hundra kesitor och som tillfallit Josefs ättlingar som egendom.
33. Också Elasar, Arons son, dog. Han begravdes i Giva, som hans son Pinechas hade fått i Efraims bergsbygd.