15. Hon firade ner männen från fönstret med ett rep, ty hennes hus låg i stadsmuren, hon bodde inne i själva muren.
16. Och hon gav dem rådet: »Ge er upp i bergen så att inte förföljarna råkar på er, och håll er gömda där i tre dagar tills förföljarna har återvänt. Sedan kan ni fortsätta.«
17. Männen sade: »Vi kan bli lösta från den ed du lät oss svära.
18. När vi kommer in i landet skall du fästa det här röda snöret i fönstret som du firat ner oss från och samla din far, din mor och dina bröder, hela din familj, hos dig i ditt hus.
19. Går någon ut genom dörren till ditt hus, blir han själv skuld till sin död, och vi är oskyldiga. Men bär man hand på någon som är inne i ditt hus, blir vi skuld till hans död.
20. Och skulle du förråda oss, då är vi lösta från den ed du lät oss svära.« —
21. »Som ni säger får det bli«, sade hon och lät dem gå. Och hon fäste det röda snöret i fönstret.
22. Männen gav sig i väg upp i bergen och blev kvar där i tre dagar tills förföljarna återvänt. De hade letat efter männen utmed hela vägen och inte funnit dem.
23. Då gick de två männen ner från bergen igen, gick över floden och kom till Josua, Nuns son, och berättade allt de varit med om.
24. De sade: »Herren har gett hela landet i vårt våld, och modet sviker alla som bor i landet.«