20. Även om jag har rätt dömer mig min egen mun,är jag oskyldig fäller den mig.
21. Jag är oskyldig!Men mitt liv är meningslöst,jag vill inte leva mer.
22. Allt gör detsamma, därför säger jag:Oskyldig och skyldig, han förgör dem båda.
23. När olyckan plötsligt dödarhånler han åt de oskyldigas undergång.
24. Världen är utlämnad åt en brottsling,han gör dess domare blinda.Vem om inte han?
25. Snabbare än löparen har mina dagar ilat,de har flytt och såg ingen glädje.
26. De for bort likt vassbåtar,snabbt som örnen när den störtar mot bytet.
27. Om jag tänkte: »Nu glömmer jag min sorg,jag ändrar uppsyn och ser glad ut«,
28. skulle jag ändå frukta allt jag måste lida.Jag vet att du aldrig frikänner mig.
29. När jag ändå förklaras skyldig,vad tjänar det till att jag anstränger mig?
30. Om jag också tvättar mig med snö,skrubbar mina händer i lut,
31. doppar du mig i dyn,så att mina kläder vämjes vid mig.