14. Hans tillförsikt är en sommartråd,hans förtröstan som spindelväv.
15. Stöder han sig mot den faller han,håller han sig i den störtar han omkull.
16. Han är ett lummigt träd i solen,grenarna sträcker sig ut över trädgården,
17. rötterna flätar sig in i röset,söker fäste bland stenarna.
18. Men när trädet tas bortförnekas det av platsen där det stått:»Jag har aldrig sett dig.«
19. Det är dömt att ruttna bort,ett annat träd skjuter upp ur jorden.
20. Gud förkastar inte en oförvitlig,han skänker inte de onda sitt stöd.
21. Än en gång skall han låta dig skratta,låta dig jubla av glädje.
22. Dina fiender skall kläs i skam,de gudlösas hem förintas.