9. att Gud gick med på att krossa mig,lyfte handen och gjorde slut på mig.
10. Det skall ändå vara min tröst,när jag vrider mig i olidlig plåga,att jag aldrig har dolt den Heliges ord.
11. Har jag styrka som kan ge mig hopp,finns ett slut som ger mig tålamod?
12. Är min styrka stenens,är min kropp av brons?
13. Nej, för mig finns ingen hjälp,alla vägar är stängda.
14. Den som sviker sin nästa i nödhar upphört att frukta den Väldige.
15. Bröder, ni är opålitliga som bäckar,som sinande bäckfåror.
16. Först mörknar de av smältande isoch snö som blandar sig med vattnet,
17. men torrtiden kommer och tystar dem,i hettan försvinner de helt.
18. Karavaner söker följa deras lopp,drar ut i ödemarken och går under.
19. Karavaner från Tema letar efter dem,köpmän från Saba sätter sitt hopp till dem.
20. Men förhoppningarna grusas,de når fram och blir besvikna.
21. Så har ni blivit för mig,ni såg det fasansfulla och blev skrämda.
22. Har jag begärt att få något av er,bett er att köpa mig fri?
23. Har jag ropat: »Hjälp mig mot fienden,rädda mig från våldsmännen«?
24. Undervisa mig, så skall jag tiga,förklara på vad sätt jag har felat.