12. Ett ord smög sig till mig,nådde mitt öra i en viskning.
13. Det var under ängslande syner om natten,när människorna sov sin djupaste sömn.
14. Jag fylldes av skräck och bävan,hela kroppen skälvde av skräck.
15. En vind drog förbi,en storm som fick mig att rysa.
16. Då stod där något jag aldrig sett,en gestalt trädde fram för min syn.I tystnaden hörde jag en röst:
17. »Kan en människa ha rätt mot Gud,kan en man vara ren inför sin skapare?«
18. Nej, inte ens sina tjänare litar han på,även hos änglarna ser han brister,
19. än mer då hos dem som bor i hyddor av ler,dem som har sitt ursprung i jord.De krossas som mal,
20. innan dagen blir kväll förgås de,oförmärkt går de under för alltid.