18. glömsk av att någon kan trampa på democh att vilda djur kan krossa dem.
19. Hon är hård mot sina ungar,som om de inte var hennes egna.Det rör henne inte om hennes möda är förgäves.
20. Gud har förmenat henne klokhet,inte gett henne något förstånd.
21. Men plötsligt far hon uppoch kan skratta åt häst och ryttare.
22. Är det du som ger hästen hans styrka,har du klätt hans hals med fladdrande man?
23. Får du honom att dåna fram som en gräshoppssvärm?Hans stolta frustande väcker förfäran.
24. På slagfältet skrapar han ivrigt med hovenoch spränger fram mot väpnade skaror.
25. Han skrattar åt faran och darrar inte,ryggar inte tillbaka för svärdet.
26. Runt omkring honom viner pilar,det blixtrar av spjut och sablar.
27. Med dån och dunder stormar han fram,han tredskas inte vid hornets ljud.
28. När hornet ljuder gnäggar han högt,på långt håll vädrar han strid,kommandorop och härskrin.
29. Är det din vishet som får höken att flygaoch med utbredda vingar styra mot söder?
30. Befaller du örnen att stiga mot höjdenoch bygga sitt näste högt uppe?
31. På klippan har han sitt bo där han vilar,högst uppe på branta klippan.
32. Därifrån spanar han efter föda,hans blick når vida omkring.
33. Hans ungar skall mättas med blodigt byte,där de stupade ligger, där är han.
34. Herren svarade Job: