24. Har jag någonsin satt mitt hopp till guldet,kallat gyllene skatter min trygghet?
25. Gladdes jag någonsin över min stora rikedom,över att jag förvärvat så mycket?
26. När jag såg solen i dess glans,såg månen skrida fram i prakt,
27. lät jag mig då i hemlighet dårastill att hylla dem och kasta kyssar?
28. Också det hade varit ett brott som förtjänar straff,det vore att förneka Gud i höjden.
29. Gladdes jag någonsin åt min fiendes fall,triumferade jag när olyckan slog honom?
30. Nej, aldrig lät jag min tunga syndagenom att nedkalla död över honom.
31. Mitt husfolk brukade säga:»Han har aldrig låtit oss sakna kött att äta.«
32. Ingen främling behövde sova på gatan,min dörr stod öppen för vandraren.
33. Sökte jag någonsin som andra dölja mina brottoch gömma mina synder
34. av fruktan för folkhopenoch rädsla för släktingars förakt,så att jag teg och inte tordes gå ut?
35. O att det fanns någon som hörde mig!Jag har sagt mitt. Må den Väldige svara!Om min motpart skriver ner sin anklagelse
36. skall jag bära den på mina händer,jag vill binda den som en ärekrans åt mig.
37. Jag kan svara inför honom för varje steg jag tagit,som en furste kan jag nalkas honom.
38. Om min jord har klagat över migoch åkerns fåror gråtit,
39. om jag njutit dess gröda utan betalningoch fått ägarna att sucka i vanmakt,
40. då må törne växa i stället för vete,stinkgräs i stället för korn!Här slutar Jobs tal.