10. då må min egen hustru mala åt en annan,då må andra lägga sig med henne!
11. Ty sådant är en skändlighet,ett brott som förtjänar straff,
12. en förtärande avgrundseld,som skövlar allt vad man äger.
13. Om jag kränkt min slavs eller slavinnas rättnär de varit i tvist med mig,
14. vad skulle jag då göra när Gud träder fram,vad skulle jag säga när han ställer mig till svars?
15. Han har ju skapat oss alla i moderlivet,en och densamme formade oss i modersskötet.
16. Har jag någonsin avvisat den fattiges böneller fått änkans blick att slockna,
17. har jag ätit mitt bröd för mig självoch inte delat det med den faderlöse?
18. Nej, från min ungdom var jag som en far för honom,för änkan var jag ett stöd från min första stund.
19. Lät jag någonsin en stackare gå naken,en fattig sakna kläder att skyla sig med?
20. Nej, hans kropp välsignade mignär han värmdes av ull från mina lamm.
21. Om jag lyft handen mot den faderlöseför att jag såg mig ha medhåll i rätten,
22. då må armen lossna från min skuldra,brytas av från sitt fäste!
23. Ja, jag skulle frukta ofärd från Gudoch inte kunna bestå inför hans höghet.
24. Har jag någonsin satt mitt hopp till guldet,kallat gyllene skatter min trygghet?
25. Gladdes jag någonsin över min stora rikedom,över att jag förvärvat så mycket?
26. När jag såg solen i dess glans,såg månen skrida fram i prakt,
27. lät jag mig då i hemlighet dårastill att hylla dem och kasta kyssar?
28. Också det hade varit ett brott som förtjänar straff,det vore att förneka Gud i höjden.
29. Gladdes jag någonsin åt min fiendes fall,triumferade jag när olyckan slog honom?
30. Nej, aldrig lät jag min tunga syndagenom att nedkalla död över honom.