5. De drivs bort från mänsklig gemenskap,och man skriker efter dem som efter tjuvar.
6. I dystra raviner håller de till,i jordkulor och klippskrevor.
7. Från snåren hörs deras tjut,under tistelstånden skockas de,
8. dessa dårar och ärelösasom jagats ut ur landet.
9. Nu har jag blivit en visa för dem,utsatt för skämt och hån.
10. De föraktar mig och undviker mig,de spottar mig rakt i ansiktet.
11. Gud har lossat min bågsträng och knäckt mig,därför kastar de alla hänsyn.
12. Spolingar sätter sig upp mot migoch knuffar mig åt sidan.De banar väg för ofärdens anlopp.
13. De river upp min väg för att få mig att falla,ingen hindrar dem från att rycka fram.
14. De kommer som genom en bred bräschoch väller fram i brak och dån,
15. fasor störtar över mig.Min värdighet förs bort av vinden,min lycka upplöses som ett moln.
16. Jag överväldigas av sorg,plågan har mig i sitt grepp.