5. De drivs bort från mänsklig gemenskap,och man skriker efter dem som efter tjuvar.
6. I dystra raviner håller de till,i jordkulor och klippskrevor.
7. Från snåren hörs deras tjut,under tistelstånden skockas de,
8. dessa dårar och ärelösasom jagats ut ur landet.
9. Nu har jag blivit en visa för dem,utsatt för skämt och hån.
10. De föraktar mig och undviker mig,de spottar mig rakt i ansiktet.
11. Gud har lossat min bågsträng och knäckt mig,därför kastar de alla hänsyn.