13. De river upp min väg för att få mig att falla,ingen hindrar dem från att rycka fram.
14. De kommer som genom en bred bräschoch väller fram i brak och dån,
15. fasor störtar över mig.Min värdighet förs bort av vinden,min lycka upplöses som ett moln.
16. Jag överväldigas av sorg,plågan har mig i sitt grepp.
17. Om natten brinner min kropp,mina lemmar finner ingen vila.
18. Med all sin kraft hugger han tag i min klädnad,griper mig i kragen
19. och kastar mig i dyn.Jag är som stoft och aska.
20. Jag ropar till dig men du svarar inte,jag står här och du ser mig inte.
21. Du har förvandlats till en grym fiendeoch ansätter mig med all din styrka.
22. Du slungar i väg mig i vindenoch upplöser mig i ett dån.
23. Ja, jag vet att du för mig till döden,till den plats där allt levande samlas.
24. Man lyfter inte handen mot den armenär han ropar på hjälp i sin nöd.
25. Jag har ju gråtit över dem som haft det svårtoch bekymrat mig om den fattige.