1. Nu skrattar de åt mig,dessa som är yngre än jagoch vars fäder jag skulle ha ratatsom vallhundar åt mina får.
2. Deras styrka hade jag ingen glädje av,de saknade manlig kraft.
3. [---]
4. De plockar saltört bland snåren,ginstens rötter är deras föda.
5. De drivs bort från mänsklig gemenskap,och man skriker efter dem som efter tjuvar.
6. I dystra raviner håller de till,i jordkulor och klippskrevor.
7. Från snåren hörs deras tjut,under tistelstånden skockas de,