7. Den natten må bli ofruktsamoch inte fyllas av glädjerop.
8. Må den förbannas av Havets besvärjare,av dem som kan mana fram Leviatan.
9. Må dess morgonstjärnor aldrig tändas.Förgäves må den vänta på ljuset,aldrig se gryningen slå upp sina ögon,
10. för att den inte stängde moderlivets port,inte dolde plågan för min syn.
11. Varför dog jag inte när jag föddes,genast då jag kom till världen?
12. Varför fanns en famn som tog emot migoch bröst som jag fick dia?
16. Varför blev jag inte som ett nergrävt foster,som barnen som aldrig fick se ljuset?
13. Då skulle jag nu ligga i ro,sova en ostörd sömn
14. i sällskap med kungar och rådsherrar,med dem som byggde upp förödda städer,
15. med furstar som ägde guldoch fyllde sina hus med silver.
17. Där rasar inte de onda mer,där får de trötta vila,
18. fångarna har fått rooch hör inte längre fogden ryta.
19. Där är både hög och låg,slaven är fri från sin herre.
20. Varför ges dagens ljus åt den plågade,varför skall de olyckliga leva,
21. de som längtar förgäves efter dödenoch söker den ivrigare än nergrävda skatter,
22. de som skulle jubla av glädjeoch prisa sig lyckliga om de fann sin grav?
23. Varför lever den som famlar i mörker,den vars vägar Gud har spärrat?