12. Varför fanns en famn som tog emot migoch bröst som jag fick dia?
16. Varför blev jag inte som ett nergrävt foster,som barnen som aldrig fick se ljuset?
13. Då skulle jag nu ligga i ro,sova en ostörd sömn
14. i sällskap med kungar och rådsherrar,med dem som byggde upp förödda städer,
15. med furstar som ägde guldoch fyllde sina hus med silver.
17. Där rasar inte de onda mer,där får de trötta vila,
18. fångarna har fått rooch hör inte längre fogden ryta.
19. Där är både hög och låg,slaven är fri från sin herre.
20. Varför ges dagens ljus åt den plågade,varför skall de olyckliga leva,
21. de som längtar förgäves efter dödenoch söker den ivrigare än nergrävda skatter,
22. de som skulle jubla av glädjeoch prisa sig lyckliga om de fann sin grav?
23. Varför lever den som famlar i mörker,den vars vägar Gud har spärrat?
24. Suckar har blivit mitt dagliga bröd,min klagan är som forsande vatten.
25. Det jag fruktade har drabbat mig,det jag bävade för har nått mig.
26. Jag finner ingen frid, ingen ro, ingen vila,bara vånda och kval.