1. Sofar från Naama sade:
2. Jag blir så upprörd att jag måste svara,min bestörtning tvingar mig.
3. Jag får lyssna på kränkande klander,du har svarat mig med prat i vädret.
4. Vet du inte detta: Sedan urminnes tid,sedan människan blev satt på jorden,
5. varar de ondas jubel en kort stund,den gudlöses glädje ett ögonblick.
6. Om han också växer ända upp i himlen,om hans huvud når till molnen,
7. skall han ändå försvinna för alltid, som träck.De som såg honom undrar: »Vart tog han vägen?«