14. Vänner och förtrogna har jag inga mer,mitt husfolk har glömt mig,
15. pigorna känns inte vid mig,jag har blivit en främling för dem.
16. Kallar jag på min tjänare svarar han inte,jag måste tigga och be.
17. Min andedräkt kväljer min hustru,jag äcklar mina närmaste.
18. Till och med barnen är vanvördiga,tar jag till orda blir jag motsagd.
19. Alla jag umgicks med visar sin avsky,de jag har älskat vänder sig mot mig.
20. Huden stramar över mina knotor[---].
21. Skona mig, skona mig, ni som är mina vänner,ty Guds hand har slagit mig.
22. Varför förföljer ni mig, ni liksom Gud?Tröttnar ni aldrig på att slita mig i stycken?
23. Om ändå mina ord skrevs ner,om de ändå sattes på pränt,
24. höggs in i klippan för alltidmed järnstift och bly!
25. Jag vet att min befriare leveroch till sist skall träda fram på jorden.
26. [---]Här, med min kropp, vill jag skåda Gud,
27. ja, honom vill jag skåda,jag vill se honom med egna ögon,inte som en främling.Jag förtärs av längtan.
28. Ni som säger: »Vi skall ansätta honom,hos honom finns roten till det onda« —
29. frukta svärdet,ty vrede är en synd som straffas med svärd.Ni skall veta: det finns en dom.