22. Han har inget hopp om att undkomma mörkret,han är dömd att falla för svärdet.
23. Han irrar omkring efter föda men finner ingen.Han vet att mörkrets dag väntar honom,
24. nöd och trångmål skrämmer honom,ansätter honom som en kamplysten kung.
25. Ty han lyfte sin hand mot Gudoch förhävde sig mot den Väldige,
26. trotsigt stormade han fram mot honomi skydd av sin välvda sköld.
27. Hans ansikte sken av välmåga,kroppen svällde av fetma.
28. Nu håller han till i ödelagda städer,i hus som ingen bor i,som är dömda att bli ruiner.
29. Ingen rikedom får han,det han äger skall inte bestå.Hans ax skall inte böja sig mot jorden.
30. Han undslipper inte mörkret.Han är en ranka som förbränns i hettan,blommorna virvlar bort med vinden.
31. Han borde inte lita på det som är tomhet,då blir han bedragen och tomhet blir hans lön.
32. Han vissnar i förtid,hans krona blir aldrig grön.
33. Han är en vinstock som tappar karten,ett olivträd som fäller sina blommor.
34. Ja, ofruktsam är de gudlösas hop,elden förtär mutkolvars hus.
35. De går havande med ofärd och föder olycka,bedräglighet växer i deras buk.