21. Överallt hör han skrämmande ljud,när han tror sig trygg är rövarna där.
22. Han har inget hopp om att undkomma mörkret,han är dömd att falla för svärdet.
23. Han irrar omkring efter föda men finner ingen.Han vet att mörkrets dag väntar honom,
24. nöd och trångmål skrämmer honom,ansätter honom som en kamplysten kung.
25. Ty han lyfte sin hand mot Gudoch förhävde sig mot den Väldige,
26. trotsigt stormade han fram mot honomi skydd av sin välvda sköld.
27. Hans ansikte sken av välmåga,kroppen svällde av fetma.
28. Nu håller han till i ödelagda städer,i hus som ingen bor i,som är dömda att bli ruiner.