15. Inte ens sina heliga litar han på,inte ens himlen är ren inför honom,
16. långt mindre då något uselt och fördärvat,människan, som dricker synd som vatten.
17. Jag vill säga dig något, lyssna på mig,vad jag har sett vill jag yppa,
18. det som visa män kan berätta,det som avslöjats av deras fäder,
19. av dem som ensamma ägde landet,då inga främlingar bodde bland dem:
20. Den gudlöse ängslas alla sina dagar,våldsmannen alla de år han förunnas.
21. Överallt hör han skrämmande ljud,när han tror sig trygg är rövarna där.
22. Han har inget hopp om att undkomma mörkret,han är dömd att falla för svärdet.
23. Han irrar omkring efter föda men finner ingen.Han vet att mörkrets dag väntar honom,
24. nöd och trångmål skrämmer honom,ansätter honom som en kamplysten kung.
25. Ty han lyfte sin hand mot Gudoch förhävde sig mot den Väldige,
26. trotsigt stormade han fram mot honomi skydd av sin välvda sköld.
27. Hans ansikte sken av välmåga,kroppen svällde av fetma.
28. Nu håller han till i ödelagda städer,i hus som ingen bor i,som är dömda att bli ruiner.
29. Ingen rikedom får han,det han äger skall inte bestå.Hans ax skall inte böja sig mot jorden.
30. Han undslipper inte mörkret.Han är en ranka som förbränns i hettan,blommorna virvlar bort med vinden.
31. Han borde inte lita på det som är tomhet,då blir han bedragen och tomhet blir hans lön.