18. Liksom berget vittrar och rasaroch klippan rubbas från sin plats,
19. liksom stenarna mals sönder av vattnetoch skyfall sköljer bort gruset,så krossar du människans hopp.
20. Du besegrar henne i grund, och hon är borta,vanställd, förvisad ur din åsyn.
21. Hennes barn vinner ära, men hon vet det inte,de ringaktas, men hon märker det ej.
22. Hon känner bara smärtan i sin egen kroppoch sorgen i sin egen själ.