15. Du skulle ropa på mig, och jag skulle svara,du skulle längta efter den du skapat.
16. Nu räknar du alla mina stegoch vaktar på om jag syndar.
17. Mina brott förvarar du under sigill,varje skuld finns bokförd.
18. Liksom berget vittrar och rasaroch klippan rubbas från sin plats,
19. liksom stenarna mals sönder av vattnetoch skyfall sköljer bort gruset,så krossar du människans hopp.
20. Du besegrar henne i grund, och hon är borta,vanställd, förvisad ur din åsyn.
21. Hennes barn vinner ära, men hon vet det inte,de ringaktas, men hon märker det ej.
22. Hon känner bara smärtan i sin egen kroppoch sorgen i sin egen själ.