11. Om än vattnet tar slut i havet,floderna sinar och torkar ut,
12. reser sig aldrig en död igen.Förr skall himlen rämna än han vaknar,aldrig väcks han ur sin sömn.
13. Om du ändå ville gömma mig i dödsriket,hålla mig dold tills din vrede lagt sig,glömma mig, men blott för en tid
14. — kan en som har dött få liv igen? —då skulle jag hålla ut på min posttills min avlösning kom.
15. Du skulle ropa på mig, och jag skulle svara,du skulle längta efter den du skapat.
16. Nu räknar du alla mina stegoch vaktar på om jag syndar.
17. Mina brott förvarar du under sigill,varje skuld finns bokförd.
18. Liksom berget vittrar och rasaroch klippan rubbas från sin plats,
19. liksom stenarna mals sönder av vattnetoch skyfall sköljer bort gruset,så krossar du människans hopp.
20. Du besegrar henne i grund, och hon är borta,vanställd, förvisad ur din åsyn.