3. På höjden av sin bana sveder den marken,och ingen kan uthärda dess hetta.
4. Ugnen i en verkstad eldas het med bälg;trefalt hetare bränner solen mot bergen.Glödande ångor andas den utoch utstrålar ljus, så att ögonen bländas.
5. Stor är Herren som har skapat den;med sina ord styr han dess snabba färd.
6. Och månen för han fram på bestämda dagar,ett evigt tecken som skall visa tiden.
7. Månen visar när högtiden är inne,detta ljus som avtar så snart det nått sin fullhet.
8. Efter den har månaden fått sitt namn.Den växer och förändras på ett förunderligt sätt,och där den lyser på himlavalvetär den de himmelska härarnas fälttecken.
9. Rymden får sin skönhet av stjärnornas glans,detta lysande smycke på Herrens höga himmel.
10. På den Heliges ord ställer de sig där han bestämt,och de skall aldrig tröttna på sin vakttjänst.
11. Se på regnbågen och prisa dess skapare!Praktfull är den i sin glans
12. när den välver sin strålande båge över himlen —den Högstes händer har spänt den.
13. Hans påbud kommer plötsligt snön att yraoch låter straffdomens blixtar ljunga.
14. För den skull öppnas himlens förrådoch moln flyger ut som fåglar.
15. Med sin väldiga kraft gör han molnen hårda,och de brister sönder i hagelstenar.
16-17. Dånet av hans åska kommer jorden att våndas,och när han visar sig skälver bergen.På hans befallning blåser sunnanvinden,nordanstormen och virvelvinden.Snöflingor strör han ut som svävande fåglar,och snöfallet liknar en gräshoppssvärm som slår ner.
18. Ögat häpnar över denna vita skönhet,och hjärtat hänförs av flingornas fall.
19. Och rimfrost sprider han ut över jorden som salt,där den fastnar blir den som törntaggar.