15. Om den kloke hör ett vist ordberömmer han det och tillfogar ett annat,men den njutningslystne hör det med avsmakoch slänger bort det över axeln.
16. Dårens utläggningar är som bördan under vandringen,men att lyssna till den kloke är ett nöje.
17. När folket rådslår är den vises ord eftersökta,och man begrundar noga vad han säger.
18. För dåren är visheten som ett hus i spillroroch den klokes kunskap osammanhängande ord.
19. För den enfaldige är fostran som bojor kring fötterna,som en handklove om högra handen.
20. Dårens skratt är högljutt,men en insiktsfull man ler bara stillsamt.
21. För den vise är fostran som ett smycke av guld,som en ring på hans högra arm.
22. Dåren rusar rakt in i huset,en erfaren människa visar sig försynt.
23. En människa utan vett kikar in genom dörren,en man med hyfs väntar utanför.
24. Att lyssna vid dörren är brist på hyfsning;för den vise vore det en outhärdlig skam.
25. Andra pratar vitt och brett,men de visa väger sina ord på våg.