1. Den rättfärdige går under,och ingen bryr sig om det,de trogna rycks bort,och ingen märker det.Ansatt av ondskan rycks den rättfärdige bort,
2. men han skall få frid.De som fört ett rättrådigt livskall få gå till vila.
3. Kom hit, ni barn av en trollpacka,avlade i otukt och hor!
4. Vem gör ni er lustiga över?Varför gör ni grimaseroch räcker ut tungan?Ni är själva brottets barn,lögnens avkomma,
5. ni som brinner av brunst bland terebinterna,under alla grönskande träd,ni som slaktar era barn i ravinerna,djupt inne i klippornas skrevor.
6. Bland ravinens stenblock hör du hemma,det är där du har din plats.Åt dem utgjuter du dryckesofferoch bär fram matoffer.Skall jag finna mig i detta?
7. På ett högt berg gör du dig en bäddoch går dit upp för att offra.
8. Du ställer ditt teckeninnanför dörr och dörrpost.Du lämnar mig, du blottar digoch gör plats i bädden,du tar för dig av dem,du älskar att ligga med dem,lystet ser du på deras kön.
9. Du slösar olja på Melekoch är frikostig med dina salvor.Du sänder dina budbärare till fjärran land,ja, ända ner i dödsriket.
10. Du blir trött av allt du håller på medmen säger aldrig att det är lönlöst.Du finner ny styrka och mattas inte.
11. Vem är du rädd för,vem fruktar du,eftersom du bedrar mig,glömmer mig och inte tänker på mig?Jag har ju tigit och varit dold,mig fruktar du inte.
12. Men nu förklarar jag:Dina rättfärdiga gärningarkommer inte att hjälpa dig.
13. Må din gudahop rädda dignär du ropar på hjälp!Nej, vinden tar dem allesammans,en vindfläkt för bort dem.Men den som tar sin tillflykt till mig,han skall få landet som egendomoch ta mitt heliga berg i besittning.
14. Han säger:Bryt väg, bana väg,röj undan hindren för mitt folk!