15. Jag är Herren, din Gud,som rör upp havet i dånande vågor,han vars namn är Herren Sebaot.
16. Jag lade mina ord i din munoch gömde dig under min skyddande hand,jag spände upp himlenoch lade jordens grund,jag sade till Sion: »Du är mitt folk.«
17. Vakna, vakna!Res dig, Jerusalem,du som ur Herrens handfått hans vredes bägare att dricka,du som måste tömma kalken i botten,bägaren som får dig att ragla.
18. Av alla de söner hon föttär det ingen som leder henne,av alla de söner hon fostratär det ingen som tar henne vid handen.
19. Dubbelt drabbad är du— vem ömkar dig?Våld och förödelse, svält och svärd— vem tröstar dig?
20. Dina söner ligger hjälplösa i gathörnen,som antiloper i fångstnät,berusade av Herrens vrede,av din Guds raseri.
21. Hör därför detta, du plågade,du som är drucken, fast inte av vin.