13. Jubla, himmel, och gläd dig, jord,brist ut i jubel, alla berg!Ty Herren tröstar sitt folk,han förbarmar sig över de plågade.
14. Sion sade:»Herren har övergett mig,Gud har glömt mig.«
15. Glömmer en kvinna sitt lilla barn,bryr hon sig inte om den hon själv har fött?Och även om hon skulle glömma,glömmer jag aldrig dig.
16. Nej, ditt namn är skrivet i mina händer,jag tänker ständigt på dina murar.
17. De som skall bygga upp dig kommer skyndande,de som rev ner och förstörde drar bort.
18. Lyft blicken och se dig omkring!Alla samlas och kommer till dig.Så sant jag lever, säger Herren,du skall bära dem som smycken,snöra dem om dig som en brudgördel.
19. Du ligger i ruiner, ödelagd,landet är förhärjat.Men nu blir du för trång att bo i,skövlarna är borta.
20. Barnen från din barnlöshets tidskall du få höra säga:»Här är för trångt för mig.Flytta på dig, så att jag får plats.«
21. Då skall du säga för dig själv:»Vem har fött dessa åt mig?Jag var ju barnlös och ofruktsam.Jag var förvisad och förskjuten,vem fostrade dem?Jag var lämnad ensam,var fanns de då?«
22. Så säger Herren Gud:Jag ger tecken till folken,höjer mitt baner för länderna,och de skall komma med dina söner i famnen,bära hit dina döttrar på ryggen.
23. Kungar skall vårda democh drottningar amma dem.De skall falla ner på sina ansikten inför digoch kyssa dammet av dina fötter.Då skall du inse att jag är Herren.De som hoppas på mig blir inte svikna.
24. Kan man rycka bytet från den starke,kan fången räddas undan den grymme?