16. »Herre Sebaot, Israels Gud, du som tronar på keruberna, du ensam är Gud och råder över alla riken på jorden. Du har gjort himmel och jord.
17. Hör mig, Herre, och lyssna till min bön, öppna dina ögon och se. Hör hur Sanherib smädar den levande Guden i brevet han har skickat.
18. Det är sant, Herre: Assyriens kungar har skövlat alla länder
19. och kastat deras gudar i elden. Men de var inga gudar, bara människoverk av trä och sten. Därför kunde de förstöras.
20. Rädda oss nu, Herre, vår Gud, ur hans våld, så att alla riken på jorden får veta att du ensam är Herren.«
21. Då skickade Jesaja, Amos son, detta budskap till Hiskia: »Så säger Herren, Israels Gud, som du har bett till när det gäller Sanherib, Assyriens kung.
22. Detta är de ord Herren riktar mot honom:Jungfrun Sion föraktar och hånar dig.Jerusalem, den unga flickan, skakar på huvudet åt dig.
23. Vem är det du har smädat och skymfat,mot vem har du höjt din röstoch kastat stolta blickar?Mot Israels Helige!
24. Genom dina tjänare har du smädat Herren:Du sade: ’Med mina många vagnarhar jag utfört stora bedrifter.Jag drog fram över bergens krön,det fjärran Libanons höjder.Jag fällde dess högsta cedrar,dess yppersta cypresser.Jag nådde dess bortersta höjder,där skogen står tät.
25. Jag grävde efter vattenoch drack ur okända flöden.Egyptens alla floder torkade utdär min fot hade trampat.’
26. Har du då inte hörtatt jag för länge sedan planlagt detta,skapat det i en fjärran urtid?Nu har jag låtit det komma:det blev din lott att förvandlabefästa städer till ruiner.
27. Invånarna stod där handfallna,förkrossade och uppgivna.De var som örter på marken,som den spirande grönskan,som gräset på takenunder den brännande östan.