11. Bäva, ni sorglösa,darra, ni obekymrade,klä av er nakna,bind säcktyg om livet.
12. Klaga över åkrarna, de härliga åkrarna,över de dignande vingårdarna,
13. klaga över mitt folks marker,där törne och tistel skall ta överhand,ja, över husen där glädjen bori den jublande staden.
14. Palatset skall ligga övergivet,den brusande staden bli tom.Ofelhöjden och tornet blir öde fält för alltid,en tummelplats för vildåsnor,en betesplats för hjordar —
15. tills ande från ovan utgjuts över oss.Då skall öknen bli till en trädgårdoch trädgårdar räknas som skog.