4. Då återstår bara att kröka rygg bland de fångnaeller att falla bland de dräpta.Ändå lade sig inte hans vrede,hans hand är alltjämt lyft.
5. Ve Assur, min vredes käpp,min rasande vredes piska!
6. Mot ett gudlöst folk sänder jag honom,mot dem som har väckt min vrede,för att han skall röva och plundraoch trampa ner dem som gatans modd.
7. Men han förstår det inte så,hans tanke är en annan.Vad han vill är att förhärjaoch att utplåna folk efter folk.
8. Han säger:»Är inte alla mina hövdingar kungar?
9. Det gick ju Kalno som Karkemish,Hamat som Arpad,Samaria som Damaskus.
10. Jag betvingade avgudarikena, och ändå var deras gudar förmer än Jerusalems och Samarias.
11. Skulle jag inte kunna göra med Jerusalem och dess avgudabilder så som jag gjorde med Samaria och dess beläten?«
12. När Herren fullbordar sitt verk på Sions berg och i Jerusalem skall den assyriske kungen ställas till svars för det han gjort i sitt övermod och för sin stolthet och förhävelse,
13. då han säger:»Detta gjorde jag av egen kraft,i min oändliga vishet.Jag flyttade folkens gränseroch plundrade deras förråd,allsmäktig störtade jag härskare från tronen.
14. Som man sträcker handen mot fågelboet,så sträckte jag mig efter folkens skatter,och som man samlar de övergivna äggen,samlade jag alla jordens länder.Ingen så mycket som slog med vingeneller öppnade näbben och pep.«
15. Skall yxan förhäva sig mot den som hugger?Är sågen förmer än den som sågar?Som om käppen håller sin bärare,som om staven bär den som inte är av trä!
16. Därför skall Härskaren Herren Sebaotsända tvinsot på hans kraftiga karlar,under ett ståtligt yttreskall det brinna som en brännande eld.