12. När Herren fullbordar sitt verk på Sions berg och i Jerusalem skall den assyriske kungen ställas till svars för det han gjort i sitt övermod och för sin stolthet och förhävelse,
13. då han säger:»Detta gjorde jag av egen kraft,i min oändliga vishet.Jag flyttade folkens gränseroch plundrade deras förråd,allsmäktig störtade jag härskare från tronen.
14. Som man sträcker handen mot fågelboet,så sträckte jag mig efter folkens skatter,och som man samlar de övergivna äggen,samlade jag alla jordens länder.Ingen så mycket som slog med vingeneller öppnade näbben och pep.«
15. Skall yxan förhäva sig mot den som hugger?Är sågen förmer än den som sågar?Som om käppen håller sin bärare,som om staven bär den som inte är av trä!
16. Därför skall Härskaren Herren Sebaotsända tvinsot på hans kraftiga karlar,under ett ståtligt yttreskall det brinna som en brännande eld.
17. Israels Ljus skall bli till en eld,dess Helige bli till en flammasom bränner och förtär hans törne och tistel,allt på en enda dag.
18. Hans praktfulla skogar och trädgårdarskall han förstöra i grund.Det skall bli som när en sjuk tynar bort.
19. De träd som blir kvar i hans skogär så få att ett barn kan räkna dem.
20. Den dagen skall Israels rest, Jakobs skonade skara, inte längre förlita sig på honom som slog dem utan fast förlita sig på Herren, Israels Helige.
21. En rest skall vända om, Jakobs rest, till Gud, Hjälten.
22. Om än ditt folk, Israel, vore som havets sand, skall bara en rest vända om. Förintelse är beslutad, en rättvisans stormflod.
23. Herren Gud Sebaot fullbordar den beslutade förödelsen över hela jorden.