1. Ve dem som stiftar orättfärdiga lagaroch skriver förtryckande stadgar!
2. De förvägrar de svaga rättvisa,berövar de fattiga i mitt folk deras rätt.Änkor blir deras offer,faderlösa plundrar de.
3. Vad skall ni göra på räfstens dag,när förödelsen kommer från fjärran?Till vem skall ni fly för att få hjälpoch var skall ni göra av era skatter?
4. Då återstår bara att kröka rygg bland de fångnaeller att falla bland de dräpta.Ändå lade sig inte hans vrede,hans hand är alltjämt lyft.
5. Ve Assur, min vredes käpp,min rasande vredes piska!
6. Mot ett gudlöst folk sänder jag honom,mot dem som har väckt min vrede,för att han skall röva och plundraoch trampa ner dem som gatans modd.
7. Men han förstår det inte så,hans tanke är en annan.Vad han vill är att förhärjaoch att utplåna folk efter folk.
8. Han säger:»Är inte alla mina hövdingar kungar?
9. Det gick ju Kalno som Karkemish,Hamat som Arpad,Samaria som Damaskus.
10. Jag betvingade avgudarikena, och ändå var deras gudar förmer än Jerusalems och Samarias.
11. Skulle jag inte kunna göra med Jerusalem och dess avgudabilder så som jag gjorde med Samaria och dess beläten?«
12. När Herren fullbordar sitt verk på Sions berg och i Jerusalem skall den assyriske kungen ställas till svars för det han gjort i sitt övermod och för sin stolthet och förhävelse,
13. då han säger:»Detta gjorde jag av egen kraft,i min oändliga vishet.Jag flyttade folkens gränseroch plundrade deras förråd,allsmäktig störtade jag härskare från tronen.