8-9. Man tillverkar diadem av guld som åt en kokett flicka och sätter dem på sina gudars huvuden. Det händer också att prästerna smusslar undan guld och silver från sina gudar och använder det för egen räkning
10. och till och med betalar med det på horhusen. De styr ut dem i fina kläder som om de var människor, dessa gudar av silver och guld och trä,
11. som inte själva kan skydda sig mot rost och röta. De är klädda i purpurdräkter,
12. men man måste torka av deras ansikten för dammets skull som finns i rummet och lägger sig tjockt på dem.
13. Fast en sådan gud bär spira liksom härskaren över ett land, kan han inte avrätta den som gör honom något för när.
14. Även om han har dolk eller yxa i höger hand är han värnlös mot krig och rövare. Av detta framgår att de inte är gudar; känn ingen fruktan för dem.
15. Ett vanligt redskap blir obrukbart när det går sönder,
16. och lika värdelösa är deras gudar, där de sitter i sina tempel med ögonen fulla av damm från de besökandes fötter.
17. Om någon förbrutit sig mot kungen spärras palatset av sedan han förts dit för att avrättas, och på samma vis stänger prästerna till deras tempel med portar och lås och bommar för att de inte skall plundras av rövare.
18. Åt gudarna tänder de fler lampor än åt sig själva, fast de inte kan se en enda.
19. De är som bjälkar i ett hus, men deras så kallade hjärtan blir uppfrätta: småkryp ur jorden gnager sönder dem själva och deras kläder utan att de märker det.
20. De blir svarta i ansiktet av röken i rummet.
21. Fladdermöss och svalor och andra fåglar kommer flygande och sätter sig på deras kroppar och huvuden, och katterna också.
22. Av detta kan ni förstå att de inte är gudar; frukta dem inte.
23. Förgyllningen som de är prydda med kan de inte få att blänka utan att någon putsar bort fläckarna. De märkte inte ens någonting när man göt dem.