61. Också molnen utför sina åligganden när de får befallning av Gud att dra ut över hela världen,
62. liksom elden fullgör sitt uppdrag när den sänds ut från ovan för att förtära berg och skogar. Men med detta har avgudarna ingen likhet, vare sig till utseendet eller till verkningarna.
63. Man bör alltså varken tro att de är gudar eller kalla dem för det, oförmögna som de är att skipa rättvisa och göra gott mot människorna.
64. Då ni nu har förstått att de inte är gudar skall ni inte frukta dem.
65. De kan varken förbanna kungar eller välsigna dem.
66. De visar inte folken några tecken på himlen, de strålar inte som solen och lyser inte som månen.
67. De är hjälplösare än de vilda djuren, som själva kan fly undan och söka skydd.
68. Inte på något sätt kan vi finna att de är gudar; frukta dem alltså inte.
69. Som en verkningslös fågelskrämma på ett gurkfält är deras förgyllda och försilvrade trägudar,
70. eller som en taggig buske i en trädgård, där alla fåglar slår sig ner, eller ett lik som ligger utkastat i mörkret — sådana är deras förgyllda och försilvrade trägudar.
71. Deras multnande purpurkläder och vittrande marmor säger er att de inte är gudar. Till sist kommer de att förtäras helt och hållet, och de blir en skam för hela landet.
72. Bättre då att leva rättfärdigt utan avgudar; den som gör så skall aldrig nås av skammen.