53. Aldrig kan de skipa rättvisa åt dem eller skydda den som lider orätt — de är ju maktlösa,
54. de är som kråkor som flaxar mellan himmel och jord. När elden kommer lös i ett av dessa förgyllda eller försilvrade trägudars tempel, då flyr deras präster och sätter sig i säkerhet, och själva brinner de av på mitten som stockar.
55. Mot en kung eller fiende kan de inte sätta sig till motvärn.
56. Hur kan man då tro eller godta att de är gudar?Tjuvar eller rövare kan de inte skydda sig mot, dessa försilvrade och förgyllda trägudar.
57. En mäktig man kan skala av guldet och silvret från dem och ge sig i väg med kläderna som satt på dem, utan att de kan försvara sig.
58. En kung som visar sin duglighet eller ett nyttigt husgeråd som ägaren har användning för är därför bättre än de falska gudarna. En dörr i ett hus, som ger skydd åt vad där finns, är bättre än de falska gudarna, en träpelare i ett palats är bättre än de falska gudarna.
59. Solen och månen och stjärnorna, som lyser så klart, lyder punktligt när de sänds ut att göra sin tjänst.
60. På samma sätt med blixten, vars ljus syns överallt, och med vinden, som blåser i alla länder.
61. Också molnen utför sina åligganden när de får befallning av Gud att dra ut över hela världen,
62. liksom elden fullgör sitt uppdrag när den sänds ut från ovan för att förtära berg och skogar. Men med detta har avgudarna ingen likhet, vare sig till utseendet eller till verkningarna.
63. Man bör alltså varken tro att de är gudar eller kalla dem för det, oförmögna som de är att skipa rättvisa och göra gott mot människorna.
64. Då ni nu har förstått att de inte är gudar skall ni inte frukta dem.
65. De kan varken förbanna kungar eller välsigna dem.
66. De visar inte folken några tecken på himlen, de strålar inte som solen och lyser inte som månen.
67. De är hjälplösare än de vilda djuren, som själva kan fly undan och söka skydd.