42. Kvinnorna sitter längs gatorna med snören knutna om sig och bränner kli som rökelse.
43. När en förbipasserande har dragit i väg med någon av dem och legat med henne, hånar hon sin granne som inte blivit lika uppskattad och inte fått sitt snöre avslitet.
44. Allt som har med dem att göra är bländverk — hur kan man då tro att de är gudar eller kalla dem för det?
45. De är tillverkade av träsnidare och guldsmeder, och det blir aldrig något annat av dem än vad konstnärerna bestämmer.
46. När nu tillverkarna själva har så kort livstid,
47. hur skulle då deras alster kunna vara gudar? Det de har lämnat åt eftervärlden är skamliga bländverk.
48. När krig och olyckor hotar börjar ju prästerna överlägga om var de skall gömma sig tillsammans med dem.
49. Hur kan man då undgå att märka att de inte är gudar, när de inte kan rädda sig själva från vare sig krig eller andra olyckor?
50. Eftersom de bara är av trä, förgyllda och försilvrade, kommer de en gång att avslöjas som bländverk. För alla folk och kungar skall det bli uppenbart att de inte är gudar utan människohänders verk, som inte har någon gudomlig kraft i sig.
51. Vem kan då undgå att förstå att de inte är gudar?
52. De kan aldrig sätta en kung på tronen, och aldrig ger de människorna regn.
53. Aldrig kan de skipa rättvisa åt dem eller skydda den som lider orätt — de är ju maktlösa,
54. de är som kråkor som flaxar mellan himmel och jord. När elden kommer lös i ett av dessa förgyllda eller försilvrade trägudars tempel, då flyr deras präster och sätter sig i säkerhet, och själva brinner de av på mitten som stockar.
55. Mot en kung eller fiende kan de inte sätta sig till motvärn.
56. Hur kan man då tro eller godta att de är gudar?Tjuvar eller rövare kan de inte skydda sig mot, dessa försilvrade och förgyllda trägudar.