26. för att de måste stödja dem så att de inte faller omkull. Har man ställt en av dem upprätt kan den inte själv flytta på sig, och om den står snett kan den inte räta upp sig. Att sätta fram gåvor åt dem är som att ge åt döda.
27. Det som offras till dem använder prästerna själva; de säljer det, och deras kvinnor saltar ner en del, men åt en sjuk eller fattig ger de ingenting.
28. Och offren hanteras av kvinnor som är orena av blödning eller barnafödande. Då ni av detta måste förstå att de inte är gudar skall ni inte känna fruktan för dem.
29. Hur skulle de kunna kallas gudar? Det är ju kvinnor som sätter fram offren åt dessa gudar av silver och guld och trä.
30. I deras tempel sitter prästerna på stolar med sönderrivna kläder, med håret och skägget bortrakat och med huvudet blottat,
31. och vrålar och skriker inför sina gudar som somliga gör på begravningar.
32. Av deras skrudar tar prästerna tyg till kläder åt sina kvinnor och barn.
33. De kan inte ge igen, vare sig man gör dem ont eller gott. De kan varken tillsätta en kung eller avsätta honom.
34. Lika litet kan de ge en människa vare sig gods eller guld, och om någon avlägger ett löfte till dem utan att infria det kan de inte ställa honom till svars.
35. Aldrig hjälper de en människa i dödsfara, och aldrig räddar de den svage från den starkare.