25. Utan fötter som de är måste de bäras på människors axlar till öppen skam för sig själva. Till och med deras egna tjänare skäms
26. för att de måste stödja dem så att de inte faller omkull. Har man ställt en av dem upprätt kan den inte själv flytta på sig, och om den står snett kan den inte räta upp sig. Att sätta fram gåvor åt dem är som att ge åt döda.
27. Det som offras till dem använder prästerna själva; de säljer det, och deras kvinnor saltar ner en del, men åt en sjuk eller fattig ger de ingenting.
28. Och offren hanteras av kvinnor som är orena av blödning eller barnafödande. Då ni av detta måste förstå att de inte är gudar skall ni inte känna fruktan för dem.
29. Hur skulle de kunna kallas gudar? Det är ju kvinnor som sätter fram offren åt dessa gudar av silver och guld och trä.
30. I deras tempel sitter prästerna på stolar med sönderrivna kläder, med håret och skägget bortrakat och med huvudet blottat,
31. och vrålar och skriker inför sina gudar som somliga gör på begravningar.
32. Av deras skrudar tar prästerna tyg till kläder åt sina kvinnor och barn.