1. När Efraim talade bävade man,han var en furste i Israel.Men han drog på sig skuld genom Baaloch han dog.
2. Nu fortsätter de att synda.De har gjutit sig gudabilder,gjort avgudar av sitt silver efter bästa förmåga,hantverkares alster alltihop.Till dem skall ni offra, säger de.Människor kysser kalvar!
3. Därför skall de bli som morgondimman,dagg som snabbt försvinner,agnar som blåser bort från tröskplatsen,rök ur ett fönster.
4. Men jag är Herren, din Gud,ända från Egypten.Du känner ingen annan Gud än mig,ingen kan rädda utom jag.
5. Det var jag som vallade dig i öknen,i torkans land.
6. När de betade blev de mätta,de blev mätta och övermodiga,och därför glömde de mig.