1. Israel var en frodig vinstock,dignande av druvor.Ju mer frukt han bar,desto fler altaren byggde han.Ju rikare hans land blev,desto ståtligare stoder reste han.
2. Deras hjärtan var falska,nu får de sona sin skuld:Herren skall bryta ner deras altarenoch krossa deras stoder.
3. Nu måste de säga:»Vi har ingen kung,ty vi fruktade inte Herren.Och kungen, vad kan han göra för oss?
4. Tala vitt och brett,svära ve och förbannelse,sluta fördrag!«Som giftigt ogräsur åkerns fårorspirar domen.
5. Samariens invånare skall ängslasför Bet Avens kalv,folket hålla sorgehögtid över den,avgudaprästerna klaga,ty deras härlighet är bortförd.
6. Också den skall släpas till Assyriensom tribut åt storkonungen.Skam får Efraim bära,Israel skall stå med skamför sin gudabilds skull.
7. Samarien går under,dess kung är som ett spån på vattnet.
8. Ondskans offerplatser läggs öde— denna Israels synd.Törne och tistel skall växapå deras altaren,och de skall säga till bergen: »Dölj oss!«och till höjderna: »Fall över oss!«
9. Israel har syndatsedan den gången i Giva.Så har de fortsatt.Men kriget skall nå dem i Giva.Mot de onda