8. Några av er skall undkomma svärdet och hamna bland främmande folk och skingras i främmande länder.
9. Då skall de tänka på mig bland de folk hos vilka de är fångna, tänka på hur jag krossat deras trolösa hjärtan, som vände sig från mig, och deras ögon, som lystet sneglade mot gudabilderna. Och de kommer att avsky sig själva för sina onda gärningar och allt det vidriga de gjort.
10. Då skall de inse att jag är Herren. Det var inte tomma ord när jag hotade dem med denna olycka.
11. Så säger Herren Gud: Knyt händerna och stampa med fötterna, ropa ut ditt ve över allt det onda och avskyvärda israeliterna har gjort! De skall falla offer för svärd och svält och pest.
12. Den som är långt borta skall dö av pest, den som är nära skall falla för svärd, den som skonats och blivit kvar skall dö av svält. Så skall jag släcka min vrede på dem.
13. Då skall de inse att jag är Herren, när deras dräpta ligger slängda bland deras gudabilder och kring deras altaren, på alla höga kullar och alla bergstoppar, under varje grönskande träd och varje lummig terebint, överallt där de burit fram offer med blidkande lukt åt sina gudabilder.
14. Jag skall lyfta min hand mot dem, och överallt där de bor skall jag göra landet till obygd och ödemark, från öknen ända till Rivla. Då skall de inse att jag är Herren.