6. Profetera därför om Israels land och säg till bergen och höjderna, till bäckarna och dalarna: Så säger Herren Gud: Jag talar i lidelse och vrede, eftersom ni har förödmjukats av de andra folken.
7. Så säger Herren Gud: Jag lyfter min hand och svär att era grannfolk själva skall förödmjukas.
8. Men ni, Israels berg, skall åter grönska och bära frukt åt mitt folk Israel som snart kommer tillbaka.
9. Jag skall komma till er och ta mig an er. Ni skall plöjas och besås.
10. På er skall jag låta många människor bo, hela Israels folk. Städerna skall bli bebodda och ruinerna byggas upp.
11. På er skall jag låta många människor och djur bo, de skall vara fruktsamma och föröka sig. Jag skall göra er bebodda som förr i tiden och visa er större godhet än förut. Då skall ni inse att jag är Herren.
12. På er skall människor åter vandra, hela mitt folk Israel. De skall ta er i besittning, ni skall bli deras egendom. Aldrig mer skall ni beröva dem deras barn.
13. Så säger Herren Gud: Man säger att du äter människor och berövar ditt folk deras barn.
14. Men du skall inte längre äta människor och beröva ditt folk deras barn, säger Herren Gud.
15. Jag skall låta dig slippa förödmjukande ord från de främmande folken. Du skall inte mer bli hånad av andra folk, säger Herren Gud.
16. Herrens ord kom till mig:
17. Människa! Då israeliterna bodde i sitt land orenade de landet med sitt leverne och sina gärningar. Orent som en kvinnas blödning fann jag deras leverne.
18. De utgöt blod i landet och orenade det med sina avgudabilder, därför tömde jag min vrede över dem.
19. Jag skingrade dem bland folken, de spreds ut i främmande länder. De fick det straff som deras leverne och deras gärningar förtjänade.
20. Vart de än kom bland de främmande folken vanärade de mitt heliga namn. Man sade om dem: »De är Herrens folk, och ändå har de fått lämna hans land!«
21. Det plågade mig att israeliterna vanärade mitt heliga namn bland folken de kommit till.