20. Vart de än kom bland de främmande folken vanärade de mitt heliga namn. Man sade om dem: »De är Herrens folk, och ändå har de fått lämna hans land!«
21. Det plågade mig att israeliterna vanärade mitt heliga namn bland folken de kommit till.
22. Säg därför till Israels folk: Så säger Herren Gud: Det är inte för er skull jag ingriper, israeliter, utan för mitt heliga namn som ni har vanärat bland de folk ni har kommit till.
23. Ni har vanärat mitt mäktiga namn överallt bland folken; det har blivit vanärat, men jag skall visa hur heligt det är. Genom er skall jag visa min helighet inför folken. Då skall de inse att jag är Herren, säger Herren Gud.
24. Jag skall hämta er hos de främmande folken, samla in er från alla länder och föra er till ert eget land.
25. Sedan skall jag bestänka er med rent vatten och göra er rena. Ni har orenat er med alla era avgudabilder, men jag skall göra er rena.
26. Jag skall ge er ett nytt hjärta och fylla er med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på er och ge er ett hjärta av kött.
27. Med min egen ande skall jag fylla er. Jag skall se till att ni följer mina bud och håller er till mina stadgar och lever efter dem.
28. Ni skall få bo i det land jag gav era fäder. Så skall ni vara mitt folk, och jag skall vara er Gud.
29. När jag har befriat er från allt som gjort er orena skall jag befalla säden att växa hög. Aldrig mer skall jag låta er drabbas av svält.
30. Träden skall bära mycket frukt och åkrarna ge rik gröda. Aldrig mer skall andra folk kunna håna er för att ni lider hungersnöd.
31. När ni då minns ert onda leverne och all orätt ni har gjort kommer ni att avsky er själva för era synder och vidriga gärningar.
32. Kom ihåg att det inte är för er skull jag ingriper, säger Herren Gud. Blygs in i märgen för ert leverne, israeliter!
33. Så säger Herren Gud: När jag har renat er från alla synder skall jag låta städerna bli bebodda, och ruinerna skall byggas upp.
34. Det öde landet skall plöjas, och den som färdas där skall inte längre möta en ödemark.
35. Folk kommer att säga: »Detta land låg öde, men nu liknar det Edens trädgård. Städerna som låg i ruiner, förstörda och ödelagda, är nu bebodda och befästa.«
36. Då skall dina grannfolk, de som finns kvar, inse att det är jag, Herren, som har byggt upp det som var förstört och gjort ödemark till odlat land. Jag, Herren, har talat, och jag skall göra som jag har sagt.