18. Om jag säger till den gudlöse: »Ditt straff är döden« och du inte har varnat honom eller avrått honom från onda gärningar för att rädda hans liv, skall den gudlöse dö därför att han syndat, och av dig skall jag utkräva vedergällning för hans blod.
19. Men om du varnat den gudlöse och han ändå inte upphör med sin ondska och sina onda gärningar, skall han dö därför att han syndat, men du har räddat ditt liv.
20. Om den rättfärdige upphör att vara rättfärdig och börjar handla orätt när jag lagt en sten i hans väg, skall han dö. Om du inte har varnat honom, skall han dö därför att han syndat. Hans rättfärdiga gärningar skall vara glömda, och av dig skall jag utkräva vedergällning för hans blod.
21. Men om du varnar den rättfärdige för att synda och han, den rättfärdige, inte syndar, skall han få leva därför att han lydde varningen, och du har räddat ditt liv.
22. Där rörde Herrens hand vid mig. Han sade: »Gå ner i dalen. Jag vill tala med dig där.«
23. Jag begav mig ner i dalen, och där stod Herrens härlighet, så som jag hade sett den vid floden Kevar. Och jag föll ner med ansiktet mot marken.
24. Men jag fylldes av en andekraft som reste mig upp. Han sade till mig: »Gå nu hem och stäng in dig.
25. Människa! De kommer att slå rep omkring dig och binda dig, så att du inte kan gå ut bland dem.
26. Jag skall låta din tunga klibba fast vid gommen, så att du blir stum och inte kan tillrättavisa dem. De är ju ett motsträvigt folk.
27. Men när jag talar med dig skall jag lossa din tunga. Då skall du säga till dem: ’Så säger Herren Gud.’ Den som vill lyssna, han lyssnar, den som inte vill, han låter bli. De är ju ett motsträvigt folk.«