1. »Människa«, sade han, »ät det du ser här, ät denna rulle. Gå sedan och tala till israeliterna.«
2. Jag öppnade munnen, och han gav mig rullen att äta.
3. »Människa«, sade han, »svälj denna rulle som jag räcker dig och fyll din mage med den.« Jag åt den, och den smakade sött som honung.
4. »Människa«, sade han sedan, »gå nu till israeliterna och tala till dem med mina ord.
5. Det är inte till ett folk med svårt eller obegripligt språk du sänds utan till israeliterna,
6. inte till de många folk vars ord du inte kan förstå, folk med svårt eller obegripligt språk. Om det varit till dem jag sänt dig skulle de ha lyssnat på dig.
7. Men israeliterna kommer inte att vilja lyssna på dig, de vill ju inte lyssna på mig. Alla har de hårda pannor och hårda hjärtan.
8. Jag skall göra din uppsyn lika stursk som deras och din panna lika hård.
9. Jag skall göra din panna hård som diamant, hårdare än flinta. Var inte rädd för dem, låt dem inte skrämma dig. De är ju ett motsträvigt folk.«
10. Sedan sade han: »Människa! Hör noga på och lägg allt jag säger dig på minnet.
11. Gå sedan till dina bortförda landsmän och tala till dem. Vare sig de lyssnar eller inte skall du säga till dem: ’Så säger Herren Gud.’«