1. Herrens ord kom till mig:
2. Människa! Säg till Tyros furste: Så säger Herren Gud: Du blev högmodig och sade: »Jag är en gud. Jag sitter på en gudatron mitt i havet.« Men även om du inbillar dig att du är gudomlig, så är du människa och inte gud.
3. Du är visare än Daniel, inget hemligt är förborgat för dig.
4. Vägledd av vishet och insikt har du skaffat dig rikedom. Guld och silver samlade du i dina skattkamrar.
5. Du drev handel med stor skicklighet och ökade din rikedom. Men din rikedom har gjort dig högmodig.
6. Därför säger Herren Gud: Eftersom du inbillar dig att du är gudomlig
7. skall jag låta främlingar anfalla dig, grymma hedningar. Med draget svärd skall de angripa din härliga vishet, de skall släpa din storhet i smutsen.
8. De skall sänka dig i graven. Ute på havet skall du dräpas och dö.
9. Vågar du, ansikte mot ansikte med dina mördare, säga: »Jag är en gud«? Nej, du är en människa i dina dråpares våld, inte en gud.
10. Som en oomskuren skall du dö för främlingars hand. Jag har talat, säger Herren Gud.
11. Herrens ord kom till mig:
12. Människa! Sjung en sorgesång om Tyros kung: Så säger Herren Gud:Du var som en dyrbar sigillring. Du var full av vishet och fulländat skön.
13. I Eden, Guds trädgård, bodde du. Du var höljd i ädelstenar av alla de slag: karneol, topas och kalcedon, krysolit, onyx och jaspis, safir, rubin och smaragd. Av guld var dina smycken och prydnader, gjorda åt dig den dag du blev skapad.
14. Du var en kerub som jag hade smort och satt till beskyddare. På det heliga gudaberget bodde du. Där gick du bland gnistrande stenar.
15. Du var oförvitlig i allt vad du gjorde, från den dag du blev skapad till dess att orätt kom i dagen hos dig.