28. Dina matrosers nödropfår stränderna att darra.
29. De som sitter vid årornalämnar sina skepp.Sjömännen går i land,havets alla matroser.
30. De skriker av sorg,de klagar bittert över ditt öde.De strör jord på huvudetoch krälar i aska.
31. De rakar sig skalligaoch sveper sig i säckväv.De fäller bittra tårar över digoch klagar bittert.
32. Jämrande stämmer de uppen sorgesång över dig:»Vem var som Tyros,detta fäste i havet?«
33. Där dina varor fördes i land fylldes folkens behov. Med ditt överflöd av alla slags bytesvaror gjorde du jordens kungar rika.
34. Nu har du krossats på havetoch försvunnit i djupet.Dina varor och ditt manskaphar gått till botten med dig.
35. Kustländernas folkkänner fasa för din skull.Kungarna ryser,deras ansikten förvrids av skräck.
36. De som driver handel med folkendrar bestörta efter andan.Du har blivit en skräcksyn.Det är för alltid slut med dig.