20. Håll mina sabbater heliga. De skall vara ett tecken som förenar mig och er, så att ni inser att jag är Herren, er Gud.«
21. Men deras barn var motsträviga mot mig. De höll inte mina bud och följde inte troget mina stadgar — den som håller dem får leva. De vanhelgade mina sabbater. Jag tänkte tömma min vrede och ösa ut mitt raseri över dem i öknen.
22. Men jag hejdade mig och handlade som det anstod mitt namn, jag ville inte att det skulle bli vanärat inför de folk i vilkas åsyn jag förde ut israeliterna.
23. I öknen svor jag emellertid att skingra dem bland folken och sprida ut dem i främmande länder.
24. De hade ju inte levt efter mina stadgar. De hade förkastat mina bud och vanhelgat mina sabbater och låtit sig lockas av sina fäders avgudabilder.
25. Jag gav dem också bud som inte var goda och stadgar som inte förde till liv.
26. Jag gjorde dem orena när de som offergåva överlämnade det första som kom ur moderlivet. Ty jag ville injaga skräck i dem så att de skulle inse att jag är Herren.